200 - borr, balansare och storabborre…

Inte bara stora borrar gillar balanspirken

Under yngre tonåren ägnade jag många vintrar åt tävlingspimpelfiske efter abborre. Jag var med i Enskede sportfiskeklubb och i princip varje lördag var det pimpeltävling.  Jag kan inte säga att jag var någon supertalang inom tävlingspimplingen men någon DM medalj blev det ändå. Nu är det dock många år sedan jag la av med tävlingsfisket av flera anledningar. Dessa år som tävlingspimplare har påverkat mitt vanliga abborrpimpelfiske i den mån att det har speglats av lätta spön, tunna linor, pimpellänkar med små limkrokar på och hundratals av hål under en dag i jakten på snabba hugg.  Under åren har jag fångats tusentals abborrar från isen men en majoritet av dessa har varit stora som mitt pekfinger, de stora har lyst med sin frånvaro.  Jag tror så här i efterhand att det är mina tävlingsinspirerade taktiker som spökat. Ett par gånger per vinter kan man läsa i fiskepressen om storabborre på balanspirkar men de gånger jag testat har jag tröttnat snabbt och gått tillbaka i gamla vanor. Men inför denna vinter hade jag gett mig tusan på att köra lite mer inriktat efter storabborre. Spöet byttes ut mot ett kort multiplikator spö vilket jag monterade min vertikalrulle på, linan uppgraderades till 0.20, borren till 200mm och vertikal pirken till största balanspirken som jag fann i butiken (dock inte så stor som jag önskade, 7 cm mellan krokböjarna).


Först turen gick sådär. Vi skulle haft km i pimpel men detta uteblev pågrund av för få anmälda. Istället sökte jag och Patrik oss ut till skärrgården för ett pimpel försök. Men dagens 20 minus gjorde abborrna inaktiva och i kombination med nytt vatten blev resultatet blygsamt.

Patrik försöker reta borrarna till hugg.

Igår gav jag mig ut igen på för revansch och över en stor grynna i mälaren hittade jag mängder med abborre. Till min glädjesaknades de allra minsta och snittet var högre än vanligt med merparten som låg på dryga hektot men topparna saknades. I dagens sista hål så smällde det dock på en halvkilos borre. Absolut ingen gigant men i jämförelse med mina övriga pimpel abborrar så är den klart över medel. Pimpelturen var dock tvungen att avbrytas för att skynda sig in till staden igen för att inhandla bete till dagens tilltänkta ismete efter gös. Till min förskräckelse så är det slut på bete i alla butiker jag vänder mig till. Surt när man ringt dagen innan och kollat om det fanns. Planerna ändrades därmed till ytterligare en dags pimpelfiske efter abborre. 

Jag plockade upp Patrik vid nio för vidare färd ut mot skärrgården .  Med stark tilltro på dagens fiske tuffar vi i bra fart ut mot dagens mål. Jag vet sen tidigare att området vi skulle till håller mycket fisk i hyfsad storlek. Även om jag inte lyckats med pimpelfisket där tidigare så brukar jag  ha bra fiske i öppet vatten och med mina nya taktik med balansare hoppas jag på stor dåd. I dagens andra hål infriar sig mina förhoppningar och den ena efter den andra klunsen suger i sig pirken.

Dagens andra hål. De flesta fick simma hem igen efter en kort stund på isen. Plussgrader i luften.

Nappen är plötsliga och vikten från pirken försvinner i tomma intet. Den största väger knappt 7 hekto. De följande hålen bjuder inte på samma aktion utan det blir en här och ett par där. Det är flera andra ute på isen och en del får betydligt fler fiskar än mig men deras största är under mina snittfiskar. Vid lunch bestämmer vi oss för att byta plats och efter en kvarts bilfärd är vi framme. Denna nya platsen bjuder i stort sett non stop aktion fram till kl 3 då vi bryter för dagen. Summerat så var dagen underbar, solen värmde gott och även om jag inte fångat hundratals abborrar så har jag nog fått över femtio i alla fall. Mer parten av mina fiskar har varit mellan ett till fyra hekto och med toppar upp till dryga 7 hekto så måste jag medge att dagen varit betydlig mer intressantare än de flesta av mina andra abborrpimpelpass genom tiderna.

Dagens största på 720g

Fyra abborrar får följa med hem och tillagas smörsteka för att sedan dränkas i cream fresch med tomat och chillismak för att sedan toppas med parmesan och serveras med en kall öl.

Abborre i cream freach med chilli och tomat, parmesan över med potatis och en kall öl =)

 En sak som slår mig är att flera personer jag sett under dagen behållit all fisk de fått. Vad ska man göra med hundra döda pekfinger abborrar. Ett dilemma som var en av de bidragande faktorerna varför jag slutade med tävlingspimpelfisket.  Själv behåller jag nån enstaka abborre ibland och då de mellan stora fiskar. De över halvkilot får simma vidare för att föra sina gener vidare och de som är för små är ändå mest ben och skinn.

Lila är det nya rosa!?

Mina nya lila flugor :-)

Tidigare i veckan plingar det till i mobilen. Det var Jonas som skickade över en bild på några lila ESL (egg sucking leech) som han hade bundit upp för en tur till Norrbyströmmen. Jag fick ett stort smail på läppen när jag såg bilden då jag själv varit inne på lila flugor den senaste veckan. För en vecka sen var jag inne Stockholms flugfiskecenter och handla lite flugbindning. Där bland hyllorna hittade jag en påse med lila stf-dubbing. Det var något speciellt med den lila kulören som fångade min blick. Självfallet fick det bli en påse av detta fina material. Lila är inte en färg jag använt mig så mycket av men jag har tidigare haft bra fiske på en lila myggpuppa vid regnbågsfiske och en lila svart fluga bunden på karpkrok gav bra resultat för mig vid laxfisket inne vid strömmen för två år sen. Annars är min erfarenhet av lila ganska begränsad men måste medge att jag tror stenhårt på denna färg. Lila var bland annat en väldigt väl omtalad som en fångstgivande färg på Ljungans havsöringar för några år sedan. Dessutom är lila nog den mest populära färgen för steelheadsfiskrna på andra sidan atlanten och tydligen även för tarponfiskare om man ska tro visa sidor på nätet.


Jonas flugor fick provsimma redan på onsdagen och resulterade direkt i par i bågar i en vak i Norrbyströmmen. Inspiration hos Jonas kom från senaste numret av flugfiskefeber har det visat sig.  Själv råkade ovetande plocka upp ett ex av denna lite senare i veckan. I denna tidning ägnas många sidor till att hylla lila som enastående färg på våra flugor. Skönt med lite hyllning i fiskepressen till andra färger än pattegrisen ljusrosa färg. 

Fråga är om lila är den nya rosa, en ny modefärg i den undre världen. Hur som så har även jag lite lila i asken numera i form av ett gäng lila-svarta baitfish flugor och även lila myggpuppor. Dessa ska testas på strömhultbågarna om drygt en och en halv månad. Gäller ju att hänga med i modet.

.

Jakten på gösen

Patrik med årets första gös

I år har jag som personligt mål att försöka ta en riktigt stor gös. Jag har alltid fascinerats av gösen och det finns mycket mystik kring denna art och att fånga en riktig storgös har länge funnits på önskelistan.  Förut fiskade jag riktigt mycket gös och jag har tillbringat massor av tid bakom årorna eller jiggspöet men ändå har gammelgösen gäckat mig genom åren.  I år ska jag satsa på riktat gösmete i öppet vatten men jag och Patrik tjuvstartade jakten för två veckor sedan i en känd gössjö i stockholmsområdet. Dagen kunde knappt börjat bättre då en gös smällde närmast omgående på Patriks grejer.

Gösdrill i gryningen

Tyvärr blev dagens enda gös. Vi fick däremot ett gäng gäddsnippor som höll uppe spänningen under dagen. Dagens roligaste händelse för mig var när en två och halv kgilos gädda sög tag i min abborrbalans pirk och bjöd upp till en rolig dans på mitt nya storabborrspö.

Pimpelgäddan

Men efter lunch drog ett rejält snöoväder in och döda fisket totalt. En sak är säker jakten på gammelgösen kommer fortsätta.

Snöstorm