tisdag 4 januari 2011

Karpfiske

Nu är ännu en jul och även ny år förverkad och jag överlevde även denna gång. Det har inte varit något fiske för min del på senaste och därav denna inaktivitet på denna blogg. Lite svårt att motivera sig till fiske när det är kallt, tjock is och galet med snö utomhus. Har gjort alldeles för många pass i sådant väder tidigare för att veta att det sällan ger bra fiske. På vintern brukar de första och sista isarna vara de som är bäst. Men fiskar man inte så har man inte heller chans att få något. Så det ska bli lite fiske framöver. Som jag sa förut så ska jag berätta lite om mitt karpfiske.


För de flesta utomstående uppfattas karpfisket som en väldigt märklig form av fiske. Vuxna män som släpar med sig massa saker ut i skogen för att sedan sitta inaktiva i flera dygn i väntan på ett napp och om de lyckas fånga något så har fisken redan har ett namn och alla andra verkar redan fångat den. Att alla dessa fiskar ständigt växer sig större i små vatten tillsynes på grund av att folk matar dem med massa mat som slängs i sjön bidrar till att öka på den märkliga uppfattningen. 

Så varför fiskar jag då karp och dessutom rankar detta fiske som bland det häftigaste och roligaste jag provat? Charmen med detta fiske för mig handlar mycket kring mystiken kring denna fisk men även att karpen väl på kroken är en av de starkaste fiskarna som går att fånga i Sverige. När alla karpar i ett vatten har ett namn försvinner en del av mystiken och jag har därför undvikit en del sjöar på grund av detta.  Precis som inom många saker blir det till vad man gör det till. Detta fiske kan vara oerhört inaktivt men det behöver inte vara det. För det första så brukar jag sällan fiska längre tid än ett dygn oftast ännu kortare.  Sedan försöker jag alltid ha en tanke med hur och var jag fiskar.  Att sätta sig på samma plats varje gång oavsett väder och årstid och slänga ut tre-fyra spön på måfå och massa bete kring dessa tilltalar mig inte personligen.  Mitt favorit karpfiske är smygfiske med ett spö och lätt packning. Här fiskar du i princip inte om du inte ser en karp eller tacken på det. Men även när jag flerspöbottenmetar så försöker jag leta tecken efter karp samt vara flexibel. Får jag inget och ser tecken på fisk någon annanstans så drar jag mig inte för att flytta till denna plats. Därför försöker jag ha så lätt packning som möjligt. Jag fiskar efter ett hugg i taget och mäskar (slänger i mat för att öka möjligheterna till hugg) därefter. Min ambition är att fånga karpen och inte göda dessa. Lyckas man med detta tillvägagångssätt två-tre gånger på ett pass så har det varit ett lyckat pass.

Stor karp på grunt vatten.


Det är inte ovanligt att man hör att det är de små detaljerna som gör den stora skillnaden inom karpfisket och det är inte helt ovanligt att folk blir helt fokuserade i konstruera avancerade krokriggar. Personligen tror jag mer på att de stora sakerna gör skillnad. Fiskar du inte där fisken är eller väljer bete som fisken inte vill äta så spelar det ingen roll om du har världens bästa rigg för du kommer ändå inte få något.  Själv tror jag att mycket på enkla standardkrokriggar med vassa starka krokar utan massa metal och gummi på kroken ofta krokar bättre och dessutom verkar mindre onaturligt för fisken.  Att variera längden på riggen och även avståndet mellan krok och bete räcker långt. Nästa inlägg tänkte jag ska handla mer specifikt om bottenmete efter karp. Vad behövs och hur ser ett enkelt fungerande tackel ut.

Må gott fram till dess och skit fiske om ni letar er ut.