Regg 2/10

Sommaren 2012 var riktigt bra ur karpfiskesynpunkt för min sida. Många karpar fick syna mattan och de flesta fångades på närdistansfiske med flötmete vilket inte gjorde saken sämre. Medelvikten låg någonstans kring 7- 8 kg vilket jag anser som riktigt bra. Egentligen borde jag vara mer än nöjd men det var det en liten detalj som fattades och det var någon toppfisk. Ingen fisk över 10 kg hade gått i håven under varken vår eller sommar.  Det har blivit lite som en tradition att fånga åtminstone en fisk över tio kg per år i Stockholmsområdet, något som jag lyckats med varje år sen jag började karpfiska.  Jag bestämde mig för att jag skulle göra en höstsatsning på karpar för att förhoppningsviss kunna få någon över tio kg.  Karpspöna lades på hyllan i augusti i väntan på lite kyligare väder.

Men så plötsligt var hösten här och mina karpfiskeplaner gjorde sig påminda. Däremot var kalendern väl fylld vid det här laget och hela satsningen höll på gå i stöpet. Ett fyra timmarspass trycktes in en tidig lördagmorgon i slutet av september.  Inte mycket till satsning kan tyckas men denna gång räckte det. Efter lite riggstrul och över 4 tappade fiskar(!) kunde slutligen två fina karpar landas varav den tyngsta drog ner vågen till 12 720 g. Nytt personbästa och regg nr 2.

 För mer utförlig fångsbeskrivning se min gamla blogg.

Fisketorkan bruten

Under den senaste månaden har det inte funnits minsta möjlighet till fiske, renovering och flytt till ny lägenhet har tagit all fritid i anspråk. Men i onsdagsmorse bröt jag den ca månadslånga fisketorkan. Ett morgonpass i dammen med Patrik fick utgöra en bra nystart.  Det blev endast ett tvåtimmars pass denna dag men vilka två timmar. Dammen var verkligen vacker i vinterskrud och regnbågarna var det full fart på under isen.  Dessutom fick jag drilla de första fiskarna på min nya Centrepin –rulle som inte helt oväntad fungerade alldeles utomordentligt som ismeterulle.

Nästa pass blir förhoppningsvis redan imorgon men då är det de randiga som får se upp....

Regg1/10

Jag följer bubbelspåren på mäskplatsen och fantiserar om hur sutarna där nere i mörkret rotar omkring efter godbitar i dyn.  Ett av bubbelspåren närmar sig mitt flöte för att slutligen nå ända fram. En kort stund ser det närmast ut som en jacuzzi kring flötet. Flötet  vibrerar till ett par gånger och jag greppar spöet i väntan på ett ordentligt napp. Nappet uteblir dock och det slutar bubbla. Jag lutar mig tillbaka i stolen och hinner precis tänka att det kommer fler chanser när flötet plötsligt reser sig två centimeter från sitt nersjunkna. Flötet står sedan tillsynes helt still utan att varken röra sig i höjdled eller sidled. Jag reser spöets till ett mothugg och möts av solitt motstånd. Det står genast klart att det varken är björkna eller sarv som denna gång plockat upp min räka.  Sutaren svarar med några tunga knyck följt av en kraftig rusning mot det närliggande näckrosorbältet.  Jag sätter hårt mot hårt, 13 fotaren böjer sig ända ner till handtaget. Det knackar lätt om lacken i ringarna och det sjunger om 0,22 linan när pressen ökar.  Linan håller för pressen och manöver lyckas, rusningen stoppas innan sutaren når fram till näckrosorna. Svara inser att manövern misslyckats och försöker istället bli av med kroken genom en ny rusning åt helt motsatta hållet men även denna manöver pareras. Kampen fortsätter relativt lugnt och största delen av tiden går sutaren tung och orubblig några meter ut från båten.  Jag inser att det är en sutare av bättre kaliber och trotts flera försök lyckas jag inte få sutaren att lämna botten. Efter drygt 5 minuters dragkamp ändras plötsligt kampens beteendet. Motståndaren känns betydligt slakare och orkar inte hålla emot på samma sätt längre. Strax efter bryter en stor sutarhona ytan, den ser gigantisk ut när den uppenbarar sig ur det grumliga vattnet. Sutaren påminner nästan mer om en karp än en sutare på grund av sin storlek…

Ovanstående scenario utspelades sig under förra våren.  Jag och tre goda vänner hade sedan länge bokat in en tre dygns satsning i en välkänd sörmländsk sjö i förhoppning om att få stifta närmare beaktning med några av sjöns storvuxna sutare.  Vi hade tidigare fiskat i sjön och hade en klar plan redan innan vart och hur vi skulle fiska. Det visade sig att våra planer var helt rätt denna gång och det tog inte lång tid innan vi kom i kontakt med de första sutarna. Vi hade träffat helt rätt detta år. Det var fullfart på sjöns sutare som försökte äta upp sig inför en annalkande lek.  Mängder med sutare kunde fångas och förevigas på bild innan de återsattes i det grumliga vattnet för att sprida sina gener vidare.  Fisket skedde uteslutande med flötmete från uppankrad båt. Betesmässigt verkade de inte spela någon större roll denna gång om det var majs, mask, maggots, räka eller pellets som erbjöds då sutarna slukade det mesta i sin väg.  Storleken på fisken var fin som brukligt i den aktuell sjö, snittet låg på dryga två kilo och med toppar på strax över tre kilo. Men efter två dygns fiske fattades fortfarande det vi kommit för, en sutare över reggvikt. Syftet med resan var sedan tidigare klart fastställt till att fånga minst en sutare över storfiskgränsen på 3,2 kg.  Med ett dygns fiske kvar reser sig plötsligt mitt flötet. Resten har ni redan hört. Det ni däremot inte vet är att vikten strax efter kunde fastställas till 3520g och mitt första regg var ett faktum med råge.

                            

Pimpelfiske VS ismete - I jakten på de randiga

Vintern verkar vara här för att stanna ett tag. Senaste tiden har det ryckt ordentligt i fisketarmen men lägenhetsrenovering och arbete har tagit all tid anspråk.  I substitut för fiske har kommande vinter planerats och nu har jag bestämt mig på vad jag ska satsa på. Det blir nya tag i jakten på Storabborren.  Som jag tidigare nämnt har jag aldrig lyckats fånga en riktigt stor abborre trots mängder med fisk över kilot fångats genom årens lopp. Förhoppningsvis ska en riktad storabborre satsning kunna ändra på detta i vinter. Målet är att få en abborre på över 1600g vilket innebär en höjning av person bästa på hundra gram och en ny storfiskenål.   Vis av förra vinterns misslyckade satsning ska jag koncentrera mitt fiske till nya vatten som jag vet att det går riktigt stora abborrar i. Jag har redan utsett ett fåtal vatten som jag ska försöka lära mig mer grundligt. Troligtvis kommer jag fånga betydligt färre abborrar än förra vintern men förhoppningsvis kommer någon av de jag fångar vara av monsterstorlek. Har man riktigt tur lyckas man även fånga stockholmslegenden en abborre över 2 kg. Nästan samtliga vatten jag har planer på att fiska i denna vinter har det bevisligen fångats abborre över 2 kg i det förflutna och övriga misstänker jag att de kan finnas i trots att jag inte hört om fångster av denna kaliber. 

Min flickväns första pimpelabborre, strax över kg vägde den.

Förra vintern använde jag mig uteslutande av pimpelfiske med balanspirk som visade sig vara ruggigt skoj och även effektivt i jakten på de randiga. Att de inte blev några större skyller jag mer på valet av vatten än valet av metod.  Jag ska denna vinter däremot testa att utveckla balansfisket genom att använda mig av mitt portabla ekolod på inrådan av skickliga abborrpimplare. Dessutom har jag planer på att ge pimpelfisket motstånd genom att ta till det under sommartid beprövade metet med levande bete. Mete med levande betesfisk är klart överrepresenterat i min fångststatistik av abborrar över kilot och bara för det är vinter har jag ytterst svårt att tänka mig att det egentligen skulle vara någon skillnad på vad abborrana intar i föda. På de flesta pass kommer jag försöka kombinera de olika teknikerna för att lyckas överlista storabborren. Med andra ord kommer det bli en ordentlig kamp mellan pimpelfisket mot riktat ismete. Vilken metod som kommer stå som segrare får tiden avgöra.

Vintern är här!

I skrivandets stund är det helt vitt på marken utanför fönstret och väderprognosen lovar betydligt kyligare väder till helgen. Nu kan det inte dröja länge innan isen ligger. Trotts att vintern aldrig riktigt varit min favoritfiskesäsong så känns det ändå skönt att vintern har anlänt. Senaste tidens fiske har varit katastrofdåligt och jag har avverkat det ena bompasset efter det andra. Isen innebär en nystart i fisket med nya utmaningar och förutsättningar. Senaste tiden har tillägnats åt att smida fiskeplaner för den kommande vintern. Tyvärr ser december ordentligt fulbokad ut i kalender och luckor för fisket kommer bli svårt att få till. Flytt, ett bröllop (inte mitt utan bror min), jobb och sen såklart Jul sätter käppar i hjulen för alla planer. Detta är synd då de första isarna brukar kunna bjuda upp på årets bästa isfiske men det får bli desto mer i januari istället.

Istället för att fiska får jag nöja mig med att blicka bakåt på det gångna året, trotts att de senaste passen gått dåligt måste fiskeåret ändå anses som godkänt. Fiskeåret har präglats av en ny fisketävling i min barndomsfiskeklubb Lilla Fiskelyckan. Tävlingen har löpt under hela året och stora regnbågar, sutare, karpar och abborrar har försökts fångats i syfte att samla poäng till tävlingen.  Många av dessa arter har kunnat kombineras med min storfiskejakt men samtidigt har det tagit fokus från just jakten på en guldnål.  En hel tid har gått åt att försöka vinna tävlingen genom att fånga bland annat stor regnbågar och rödingar i put and take vatten vilket inte kan anmälas till storfiskeregistret.  Mina planer på sarvar, idar, vimmor och färnor har skjutits upp framtiden då dessa inte räknats i tävlingen. Men nu är tävlingen snart över och jag kan förhoppningsviss stoltsera med en andra plats i tävlingen. Förhoppningsvis kan jag även byta fokus till min jakt på guldnålen. 

Om vi ska se mer i detalj på fiskeåret så har mestadels av tiden gått åt till abborrfisket. Hela förra vintern tillägnades abborrfisket med balanspirk. Ett roligt fiske som jag aldrig tidigare gett en ordentlig chans och som helt klart ger större abborrar en den klassiska vertikalpirken.  Om ni inte testat det kan jag starkt rekommendera er att testa. Största delen av tiden lades i skärgårdens vikar och varje gång var det full fart under isen. När våren väl anlände byttes fokus från abborrfisket till flugfiske efter gädda, vilket i efterhand måste sammanfattas som ett fiasko av sällan skådat slag. Trotts att nästan varje helg tillbringades i vassvikarna med flugspöet fångades inte en enda godkänt fisk. Nja, Ronny lyckades peta upp en 9+ gädda i en av mina vikar på en sjunkande zalt medans jag inte hade ett pill på flugspöet. När jag till sist gav upp gäddflugfisket var sommaren i princip redan här.

Nu fortsatte jakten efter de randiga men nu istället för pimpelfiske var det nu flötmete med löja som gällde. Fisket erbjöd många oförglömliga stunder, men trotts att mängder med abborre mellan halvkilot upptill närmare kilot fångades gav det ovanligt dålig utdelning på riktigt stora fiskar. Endast en bättre abborre på 1360g kan jag stoltsera med under 2012. Även abborrsatsningen får tyvärr ses lite som ett misslyckande. Revansch kommer dock förhoppningsvis redan nu i vinter.

 

Desto bättre gick fisket efter sutare och karp trotts ovanligt få pass. Förutom att mängder med fin karp på flötmete kan jag även stoltsera med nytt pb på både karp och sutera. Mer om detta snart…

Nu är det slut

Denna blogg har under en långt tid varit ett dåligt samvete. Det har varit långt mellan uppdateringarna och jag har länge varit i valet eller kvallet om jag ska dödsförklara den eller sattsa mer.  Nu har jag bestämt mig. Den får dö...

Istället öppnar jag en ny blogg med ett tydligare syfte som förhoppningsvis ska uppdateras oftare. Titta gärna in på den nya bloggen, klicka här

Varför denna blogg? (Jakten på tio arter - flyttad hit)

Livet är fullt av utmaningar, visa utmaningar tvingas man anta oavsett om man vill eller ej. Andra väljer man själv helt frivilligt att anta för sin egen skull. Bra exempel sådana utmaningar att springa ett maraton, cykla Vättern runt eller bestiga Kebnekaise. Varför man antar dessa utmanngar kan vara svårt att besvara. Kanske vill man utvecklas som person eller stryka något från sitt livslista. Oavsett anledning ger dessa utmaningar personen i fråga en tillfredställes när målet är uppnått och förhoppningsvis även stor glädje under vägen till målet. Det är upptill var och en att anta de utmaningar som behagar eller avgöra vad som ens är en utmaning.  Min stora hobby här i livet är sportfiske, och min senaste utmaning har inte så konstigt nog med just detta att göra. För ca ett år sedan kände jag att mitt fiske hade stagnerat lite och kände ett behov av en ny utmaning för utveckla mitt fiske och få en nytändning. Frågan var bara vad? Jag hade vid tidpunkten fiskat i över ett och ett halvt decennium och under denna tid testat på det mesta som går inom fiske i Svenska vatten. Jag hade testat allt från flugfiske till karpmete och utan att försöka låta självgod så måste jag ändå flika in att jag behärskade det mesta med bravur.

Av en slump råkade jag se den engelska fiskeserien” Catching the impossible” som förövrigt nog måste vara det bästa jag sett i fiskeväg. Denna filmserie består av 9 st entimmes långa program och syftar till att huvudpersonerna ska fånga närmast galet stora fiskar av alla de kända sportfiskearterna i brittiska vatten. Detta tände en gnista inom mig att göra något liknande. Trotts alla dessa år bakom spöet och med många fina fångster i bagaget har jag aldrig lyckas fånga en riktigt stor fisk. En riktigt storfisk är visserligen ett svårt begrepp  och man måste utgå från betraktarens ögon, en drömfångst för en åtta åring kan vara en abborre på knappa hektot medans en kilos abborre för samma person 20 senare anses som en medioker fisk. För mig krävdes det inte mycket funderande för att komma fram till vad som är en bra gräns för en riktigt stor fisk.

 I Sverige finns något som kallas Storfiskeregistret vilket drivs av Sportfiskarna (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund ) där det går det att anmäla sina fångade storfiskar.  För att få anmäla fisk krävs det dock att det är tillräckligt stora, inom samtliga svenska sportfiskearter finns det uppsatta minimivikter vilket fiskarna måste vara större än för att få anmälas. Dessa minimivikter är högt ställda och det räcker inte med några minifiskar för att komma med i registret utan snarare riktiga monster till fiskar, därav namnet Storfiskeregistret.  Hur många av er där ute har bland annat fångat gädda över 12 kg, abborre över 1,6 kg eller havsöring över 7,0 kg. 

Klicka här för att se regler och minimivikter, här.

Visst har många säkert hört morfar berätta om sina stora gäddor och abborrar, men tro inte att de klassiska reglerna för när storfiskaren talar om sina fångster gäller här. Det är inte ok att fisken växer för varje gång de berättas om. Utan det ska vara exakta vikter fastställd med godkänd våg med tillhörande längd och omkretsangivelser. Behöver jag ens nämna att bra bilder behövs för att stödja anmälan.  Lyckas man med bedriften att få en fisk med i listan belönas den lyckliga fångstmannen med en så kallad storfisknål samt ett bete. Om man lyckas smal ihop tio olika arter erhåller man en guldnål som bevis för sin prestation. Min nya utmaning i livet skull bli att försöka skrap ihop till en guldnål och helst innan jag hinner fylla 30.

Denna blogg kommer handla om min jakt på en guldnål, den kommer behandla fisketurer, tekniker, metoder samt tankar kring jakten på guldnålen. Nu har det snart gått ett år sen jag bestämde mig att satsa på en guldnål och jag är två arter närmare, både sutare och karp har lurats över reggvikt under årets lopp. Inför nästa år finns planer på att satsa ordentligt på att samla arter till en guldnål.  Det finns dels planer på att försöka fånga färnor, vimmor och sarvar under kommande år. Även en ordentlig predatorsatsning finns inplanerad mellan solsemestrar, bröllop och lägenhetsflytt.  

Frukost i det gröna

Efter strömhult har det inte hunnit bli så mycket fiske, full fart på jobbet och mitt uppe i ett lägenhetsbyte så har det helt eneklt inte funnits så mycket tid kvar för fiske. Jag hade tidigare i år bestämt mig för att köra en liten höstsattsning på karparna i klubbsjön. Däremot börjar jag inse att det börjar se mörkt ut, med en annalkande resa till turkiet samt även en kryssning så skulle de kommande tre helgerna vara omöjliga att fiska på. Efter det är vi nästan inne i  november och det börjar bli lite väl sent för karp. Så jag bestämde mig för att ta vara på den lilla tiden som erbjöds, det fick bli lite frukost fiske i klubbsjön innan jag var tvungen att åka vidare till andra förpliktelser.

Det var kollsvart när jag vid femsnåret leta mig ur sängen. Tyst som en mus försökte jag laga frukost och koka kaffe utan att väcka min flickvän, men frågar ni  henne så tycker hon nog att det lät som tn flock elfanter som härja omkring i vår lilla etta. Resan gick bra och runt sju snåret hade jag fått ut spöna, jag lyckades skräma en karp nära land när jag skulle slå på det vänstra spöet. De var här. Inom tio mintuer har jag några kraftiga ryck i högerspöet innan linan lägger sig slak igen. Spöna är knappt ute och jag har redan missat en. Det här verkar lovande. Morgonen är vacker, lite höstruskig men kaffet värmer bra.

En timme senare är jag inte lika glad. Fyra karpar har varit på men håvgarnet är fortfarande torrt. Jag testar nya riggar av "helikoptertyp", vilket innebär att kroktafsen sitter uppträdd på linan över sänket. I engelska karptidningar har det snackats oevhört mycket om dessa rigars effektivitet under de senaste året så man var ju bara tvungen att testa. Allt hugger det men de jävlarna fastnar inte. Sjön har fiskat galet trögt under de senaste veckorna och inte en karp har kommit upp så vitt jag vet trotts högt tryck. Jag funderar på om rigarna är känsligare så jag märker napp som ändå inte annars skulle fastna, men beslutar mig för att de är något fel och byter till mer klassisk uppsättning på högerspöet. På vänsterspöet behåller jag riggen, men minskar avståndet till ca 30 cm från en meter i förhoppning att det ska ge mer bolteffekt.

Fiskarna har lugnat ner sig men efter en timme har jag plötsligt dubbelhugg, på spöet med helikopterriggen släpper karpen direkt men på den andra sitter den fast. Efter en häftig batalj kan jag håva en fin fjällkarp som visar sig väga 9,5 kg. Karpen får leka fotomodell innan den får simma hem igen. Nu är jag övertygad om att det är något fel på mina nya riggar och byter på det andra spöet med.

Timmarna går och plötsligt ringer det på mobilen. Det är Peter som jag ska möta upp, han är två timmar tidig och jag inser att här gäller det att börja packa om jag ska hinna få ihop grejerna för att hinna i tid. Jag hinner bara lägga på innnan det drar iväg på högerspöet. Fisken går tung länge och jag känner på mig att denna kan vara stor. Plötsligt blir det värdens fart på fisken och hundra meter lina flyger av rullen i en lång rusning. Men efter ca tio minuter börjar karpen tröttna och jag kan styra in fisken till håven. Två meter ut ser den inte så stor ut men väl i håven inser jag att det nog ändå är en tia. Ett kort tag senare visar vågen att fisken väger 12720 g efter nogrant vägande.

Nytt sjörekord och en bra avslutning på ett kort morgonfiske. Tänk vad fyra timmar kan ge om man kommer rätt. Med årets mål på karpfronten i hamn så får vi se om det blir någon mer karpfiske i år eller om jag helhjärtad kommer satsa på lite predatorfiske under årets två sista månader, som dessutom förhoppningsvis innehåller en flytt  till större :)

Uppdrag Torrfluga!

För drygt en vecka sedan bar det i väg till Strömhult för lite regnbågsflugfiske. I detta vattensystem har jag fångat många stora regnbågar under mina besök, ett flertal över fem kg och ända upp till 7 kg. De flesta av dessa bjässar har fallit för Streamers men en del även på nymfer, men ingen på torrfluga än. Så in för årets resa var jag fast bestämd att ta en jurassic båge på torrt. Det borde gå då resan låg perfekt i tiden, September = torrflugetid.

 Asken var laddad till fullo med torrflugor inför resan, Stora som små. Getingar, myggor, grässhoppor och nattsländepuppor och flertalet i foam låg på rader i väntan på hungriga regnbågar.

Regnbågarna stod strax under ytan och vaka på förbiflytande insekter. Det tog inte många kast innan den första fisken tog en foampuppa.

 Den följdes av ytterligare ett par regnbågar på samma fluga. Men med hårdare fisketryck och kyligare väder tappade fiskarna intresset för torrt.

Istället började de nappa på myggpuppor, nattsländepuppor och flicksländor.

En röd prick, på flugan var ett hett tipps och många fiskar lurades av detta enkla knepp.

 

Fiskarna höll som vanligt fin kvalitet och storleken var som i forn stora dag.

Drygt 4 kg gyllende båge

En regnbåge stack ut ordentliggt, inte bara på grund av sin kämparglöd utan främst för sin udda färg.

Dagarna rulla på i det molniga vädret, men den sista förmiddagen blev vädret finare och plötsligt blev torrflugor rikitg intressant igen. Under några timmar har jag massor med hugg på torrflugor i dammen. De flesta missas mest troligtviss på stora gummiben med mera, men ett antal bjuder upptill dans. Runt omkring mig kastar flera andra med streamers utan känna något innan jag lyckas övertala de att testa torrfluga.

Sammanfattningsvis hade jag en underbar resa. Massor med minnen från stora fiskar varav många på torrt och ingen på streamers. För ovanligthets skull fick jag varken flest eller störst men med 14 bågar och 3 öringar så är jag mer än nöjd.

Den klaraste lysande stjärnan på denna resa var Patrik som både fångade flest och störst. Totalt fick Patrik 13 regnbågar och 8 öringar varav 3 över fem och största på 5,8 som dessutom tar ledningen i fiskeligan.

Riktigt skoj att det var så mycket öring i systemet och dessutom riktigt stora. För er som inte känner till är dessa vilda och förkar sig själva i än och dammen.

Tack Strömhult för en trevlig stund, jag kommer komma tillbaka för än sålänge så återstår femkilosen på torrt.

Nystart

Hösten är här. Det känns i luften, det är betydligt kyligare och friskare på morgonkvisten. Höstens ingång påkallar en nystart, nya projekt på jobbet, dags att komma igång med träningen igen efter sommarens uppehåll samt förstås en ny fiskesäsong på intåg. I och med kortare dagar och kyligare väder vaknar de flesta fiskar till liv ordentligt. Nu gäller det att äta upp sig inför vintern och något som vi fiskare verkligen kan ta nytta av.

Denna nystart inbegripper även denna blogg, uppdateringarna har varit långt emellan men nu ska det bli ändring. Jag ska satsa på fler men kortare inlägg för att få liv i bloggen.  Men innan vi blickar framåt så gör vi en snabb återblick av sommaren....

Sommar för mig är främst en tid för mete. Jag kan aldrig få nog av att sitta och följa bubblor från ätande fiskar. Eller späningen och ovisahet när flötet plötsligt reser sig när en fisk tagit betet, är det en sutare, är den stor eller är det bara en mört?

 Sutare är en vacker fisk och för mig skulle det nog inte vara en sommar utan lite sutarfiske.

 De är riktigt starka och kan ibland även vara riktigt stora.

 Kombinerar man sutarfisket med lite bra boende och god mat så har man en perfekt minisemester.

Självklart har det blivit fiske efter andra arter än sutare. En hel del karp har det blivit och främst på flötmete men även några på ytan och även på klassiskt bottenmete.

De flesta har vägt kring 7-8 kg. Nedan är årets snyggaste karp.

 Det har även blivit lite predatorfiske och främst efter abborre. Som stundtals gått riktigt bra

På återseende inom kort/Niklas

Road trip Båge

'

Jag och Patrik körde en 3 dagars flugfiske - road trip  genom småland och västergötland i början av förra veckan. Turen inleddes med snöstorm och tokblåst men inget kunde hindra oss då vi hade sikte inställt på att åter få böja flugspöna.

 Målet var klassiska storbåge vattnet som  ligger i mörkaste småland. Här har man varit många gånger förut men nu var det tre år sen senaste gången. Karpfiske och andra saker har alltid kommit emmelan.

Strömhult är ett mysigt flugfiskevatten som består av en lite större damm och en strömsträcka med flera större pooler i. Fisket brukar vara riktigt bra coh jag har många underbara fiskeminnen härifrån.  I området gäller endast flugfiske och området hyrs endast ut till sällskap. Detta innebär att ditt kompisgäng har hela stället för sig själv och inga främmande människor som stör lugnet. Oftast råder en väldigt gemytlig och kamratslig stämning över hela vistelsen.

Men innan vi kom fram till strömhult han vi med en avstickare till strömfisket i ån Tidan, närmare bestämt Baltak. Fisket var ovanligt trögt men jag lyckades till slut landa två fina stationära öringar på knappa kilot vardera. Extra roligt med öring som ska vara vilda både i Tidan och i Strömhult.  Även Patrik fick fisk i form av två regnbågar och en fin abborre. Vi femsnåret packade vi ihop för vidare färd mot strömhult. Självklart blev det ett obligatoriskt stopp i Smålandstenar för intagande av en kvällspizza.

Måndagskvällen ägnades åt förberedelser för morgondagen, flugbindning och allmän förvrängning av sanningen i form av fiskehistorier. När jag satt här på kvällen tillsammans med 9 andra fiskegalningar kände jag mig på något sätt hemma och kom till insikt hur mycket jag egentligen saknat dessa flugfisketurer och den gemenskap det ger.

Kvart i 6 ringde klockan dagen därpå. Morgonen var kyllig och ett duggregn föll över det småländska landskapet.  Lätt motvilligt kravla jag mig ur sängen för lite fiske. Väl ute infinner sig dock fiskesuget och förväntningen som byggts upp under den gångna vintern. Till min förvåning är nog alla vakna och i fullgång att fixa utrustningen. Det brukar alltid vara någon som inte orkar sig upp. Till en ännu större förvåning känner jag själv ingen stress. Jag brukar ha ett otroligt sug att fånga första fisken och brukar vara först ut i förhoppning att få den bästa platsen. Nu känner jag ingen stress alls i kroppen och inge behov att komma först ut. Jag känner ett lugn och innerst inne vet jag att jag inte behöver stressa. Det finns gott om fisk och jag kommer garanterat också få min beskärda del om inte till och med lite mer oavsett vad jag gör. Så med ett inre lugn lunkar jag ner till strömmen och hittar en plats ingen annan har valt. Redan i dagens andra kast suger det till i spöet och en rejäl regnbåge bjuder upp till dans. En dans som denna båge gick vinnande ur.

 Dagen fortsätter gråmulen och fiskarna verkar stå lite djupare. Men stiger  gärna upp och klipper en ytligt fiskad fluga. Patrik spanar förtvivlat efter fisk i ytan och pratar på om hur roligt det var i september då han och jonas körde sightfiske på jurassic bågar med små nymfer. Innerst inne tror jag han inser mitt ständiga tjat om att det är mars och inte september men ändå ger han aldrig upp spannandet efter nymfande fisk i ytan.

Trots det burriga vädret är fisket bra och jag får fisk både i strömmarna och i dammen. Fiskarna är inte kräsna och tar det mesta som bjuds både längs botten och i ytan.

Totalt landar jag 18 regnbågar den första dagen med de flesta kring 3 kg och med en topp på 4 kg. Jag var både nöjd och trött när jag la mig den dagen.

Dagen därpå så sken solen när man vakna. Dagen var betydligt skönare än den föregående och det börja till och med kläcka en hel del bäcksländor på eftermiddagen.  Däremot var fisket betydligt krångligare. Jag landar ett par regnbågar men aktiviteten är inte alls i närheten mot dagen innan.

 Däremot dök det upp ett par stationära öringar som lever ett undanskymt liv i strömmarna. Patrik inledde med en fin fisk på över 1,7 kg och jag ville inte vara sämre och tog en öring på 1,5 kg. Båda fiskarna högg när vi byte ner till lättare utrusning, tunnare tafs och nymf.

Uppe i dammen hade jag set en hel del aktivitet under dag två men de vill inte riktig hugga på streamers och även här gjorde byte till klass 4 spö, 0,18 tafs och en liten nattsländepuppa resultat direkt. Först utlägget tar det tvärstopp efter två meter. Fisken känns tung och far runt överallt. Dock är det först efter en kvart och när fisken fortfarande inte släppt botten som jag inser att den kan vara riktigt stor. Men kampen går vägen och jag kan till sist landa en vacker torpedformad regnbågshane. Fisken ser grotesk stor ut i jämförelse med spö och rulle och inte tala om den lilla nymfen. Vågen visar en bra bit över fem kilo. En underbar fisk dock en bra bit kvar till mitt personbästa men det hade jag inga förväntningar på att slå heller.

Vågen stanna på 5660 g, vilken fisk

Nymfen både öringen och den stora regnbågshanen tog.

Nöjd med resan plocka vi ihop flera timmar innan vi behöver sluta fiska och beger oss hemåt med ett leende och några filer i baggaet (De flesta fick dock simma tillbaka).  På återseende till september. Då ska det bli torrflugefiske :)

Nu är isarna borta...

fiskarna åkte upp på löpande band

... men ett sista ispass han jag och flickvännen med innan isarna
 försvann. Fisket var ruggigt bra och det högg närmast konstant. I början kändes det inte som jag gjorde något annat än kroka av flickvännens fiskar som hon drog upp på löpande band. Efter ett tag fick hon själv kläm på avkrokningen och även jag han dra några fiskar men måste erkänna att det nappa betydligt bättre för henne, som vanligt..

Inga 25 g men de största lyste med sin frånvaro denna dag