Vintern är här!

I skrivandets stund är det helt vitt på marken utanför fönstret och väderprognosen lovar betydligt kyligare väder till helgen. Nu kan det inte dröja länge innan isen ligger. Trotts att vintern aldrig riktigt varit min favoritfiskesäsong så känns det ändå skönt att vintern har anlänt. Senaste tidens fiske har varit katastrofdåligt och jag har avverkat det ena bompasset efter det andra. Isen innebär en nystart i fisket med nya utmaningar och förutsättningar. Senaste tiden har tillägnats åt att smida fiskeplaner för den kommande vintern. Tyvärr ser december ordentligt fulbokad ut i kalender och luckor för fisket kommer bli svårt att få till. Flytt, ett bröllop (inte mitt utan bror min), jobb och sen såklart Jul sätter käppar i hjulen för alla planer. Detta är synd då de första isarna brukar kunna bjuda upp på årets bästa isfiske men det får bli desto mer i januari istället.

Istället för att fiska får jag nöja mig med att blicka bakåt på det gångna året, trotts att de senaste passen gått dåligt måste fiskeåret ändå anses som godkänt. Fiskeåret har präglats av en ny fisketävling i min barndomsfiskeklubb Lilla Fiskelyckan. Tävlingen har löpt under hela året och stora regnbågar, sutare, karpar och abborrar har försökts fångats i syfte att samla poäng till tävlingen.  Många av dessa arter har kunnat kombineras med min storfiskejakt men samtidigt har det tagit fokus från just jakten på en guldnål.  En hel tid har gått åt att försöka vinna tävlingen genom att fånga bland annat stor regnbågar och rödingar i put and take vatten vilket inte kan anmälas till storfiskeregistret.  Mina planer på sarvar, idar, vimmor och färnor har skjutits upp framtiden då dessa inte räknats i tävlingen. Men nu är tävlingen snart över och jag kan förhoppningsviss stoltsera med en andra plats i tävlingen. Förhoppningsvis kan jag även byta fokus till min jakt på guldnålen. 

Om vi ska se mer i detalj på fiskeåret så har mestadels av tiden gått åt till abborrfisket. Hela förra vintern tillägnades abborrfisket med balanspirk. Ett roligt fiske som jag aldrig tidigare gett en ordentlig chans och som helt klart ger större abborrar en den klassiska vertikalpirken.  Om ni inte testat det kan jag starkt rekommendera er att testa. Största delen av tiden lades i skärgårdens vikar och varje gång var det full fart under isen. När våren väl anlände byttes fokus från abborrfisket till flugfiske efter gädda, vilket i efterhand måste sammanfattas som ett fiasko av sällan skådat slag. Trotts att nästan varje helg tillbringades i vassvikarna med flugspöet fångades inte en enda godkänt fisk. Nja, Ronny lyckades peta upp en 9+ gädda i en av mina vikar på en sjunkande zalt medans jag inte hade ett pill på flugspöet. När jag till sist gav upp gäddflugfisket var sommaren i princip redan här.

Nu fortsatte jakten efter de randiga men nu istället för pimpelfiske var det nu flötmete med löja som gällde. Fisket erbjöd många oförglömliga stunder, men trotts att mängder med abborre mellan halvkilot upptill närmare kilot fångades gav det ovanligt dålig utdelning på riktigt stora fiskar. Endast en bättre abborre på 1360g kan jag stoltsera med under 2012. Även abborrsatsningen får tyvärr ses lite som ett misslyckande. Revansch kommer dock förhoppningsvis redan nu i vinter.

 

Desto bättre gick fisket efter sutare och karp trotts ovanligt få pass. Förutom att mängder med fin karp på flötmete kan jag även stoltsera med nytt pb på både karp och sutera. Mer om detta snart…

Nu är det slut

Denna blogg har under en långt tid varit ett dåligt samvete. Det har varit långt mellan uppdateringarna och jag har länge varit i valet eller kvallet om jag ska dödsförklara den eller sattsa mer.  Nu har jag bestämt mig. Den får dö...

Istället öppnar jag en ny blogg med ett tydligare syfte som förhoppningsvis ska uppdateras oftare. Titta gärna in på den nya bloggen, klicka här

Varför denna blogg? (Jakten på tio arter - flyttad hit)

Livet är fullt av utmaningar, visa utmaningar tvingas man anta oavsett om man vill eller ej. Andra väljer man själv helt frivilligt att anta för sin egen skull. Bra exempel sådana utmaningar att springa ett maraton, cykla Vättern runt eller bestiga Kebnekaise. Varför man antar dessa utmanngar kan vara svårt att besvara. Kanske vill man utvecklas som person eller stryka något från sitt livslista. Oavsett anledning ger dessa utmaningar personen i fråga en tillfredställes när målet är uppnått och förhoppningsvis även stor glädje under vägen till målet. Det är upptill var och en att anta de utmaningar som behagar eller avgöra vad som ens är en utmaning.  Min stora hobby här i livet är sportfiske, och min senaste utmaning har inte så konstigt nog med just detta att göra. För ca ett år sedan kände jag att mitt fiske hade stagnerat lite och kände ett behov av en ny utmaning för utveckla mitt fiske och få en nytändning. Frågan var bara vad? Jag hade vid tidpunkten fiskat i över ett och ett halvt decennium och under denna tid testat på det mesta som går inom fiske i Svenska vatten. Jag hade testat allt från flugfiske till karpmete och utan att försöka låta självgod så måste jag ändå flika in att jag behärskade det mesta med bravur.

Av en slump råkade jag se den engelska fiskeserien” Catching the impossible” som förövrigt nog måste vara det bästa jag sett i fiskeväg. Denna filmserie består av 9 st entimmes långa program och syftar till att huvudpersonerna ska fånga närmast galet stora fiskar av alla de kända sportfiskearterna i brittiska vatten. Detta tände en gnista inom mig att göra något liknande. Trotts alla dessa år bakom spöet och med många fina fångster i bagaget har jag aldrig lyckas fånga en riktigt stor fisk. En riktigt storfisk är visserligen ett svårt begrepp  och man måste utgå från betraktarens ögon, en drömfångst för en åtta åring kan vara en abborre på knappa hektot medans en kilos abborre för samma person 20 senare anses som en medioker fisk. För mig krävdes det inte mycket funderande för att komma fram till vad som är en bra gräns för en riktigt stor fisk.

 I Sverige finns något som kallas Storfiskeregistret vilket drivs av Sportfiskarna (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund ) där det går det att anmäla sina fångade storfiskar.  För att få anmäla fisk krävs det dock att det är tillräckligt stora, inom samtliga svenska sportfiskearter finns det uppsatta minimivikter vilket fiskarna måste vara större än för att få anmälas. Dessa minimivikter är högt ställda och det räcker inte med några minifiskar för att komma med i registret utan snarare riktiga monster till fiskar, därav namnet Storfiskeregistret.  Hur många av er där ute har bland annat fångat gädda över 12 kg, abborre över 1,6 kg eller havsöring över 7,0 kg. 

Klicka här för att se regler och minimivikter, här.

Visst har många säkert hört morfar berätta om sina stora gäddor och abborrar, men tro inte att de klassiska reglerna för när storfiskaren talar om sina fångster gäller här. Det är inte ok att fisken växer för varje gång de berättas om. Utan det ska vara exakta vikter fastställd med godkänd våg med tillhörande längd och omkretsangivelser. Behöver jag ens nämna att bra bilder behövs för att stödja anmälan.  Lyckas man med bedriften att få en fisk med i listan belönas den lyckliga fångstmannen med en så kallad storfisknål samt ett bete. Om man lyckas smal ihop tio olika arter erhåller man en guldnål som bevis för sin prestation. Min nya utmaning i livet skull bli att försöka skrap ihop till en guldnål och helst innan jag hinner fylla 30.

Denna blogg kommer handla om min jakt på en guldnål, den kommer behandla fisketurer, tekniker, metoder samt tankar kring jakten på guldnålen. Nu har det snart gått ett år sen jag bestämde mig att satsa på en guldnål och jag är två arter närmare, både sutare och karp har lurats över reggvikt under årets lopp. Inför nästa år finns planer på att satsa ordentligt på att samla arter till en guldnål.  Det finns dels planer på att försöka fånga färnor, vimmor och sarvar under kommande år. Även en ordentlig predatorsatsning finns inplanerad mellan solsemestrar, bröllop och lägenhetsflytt.