|
| Jag och Patrik körde en 3 dagars flugfiske - road trip genom småland och västergötland i början av förra veckan. Turen inleddes med snöstorm och tokblåst men inget kunde hindra oss då vi hade sikte inställt på att åter få böja flugspöna. |
Målet var klassiska storbåge vattnet som ligger i mörkaste småland. Här har man varit många gånger förut men nu var det tre år sen senaste gången. Karpfiske och andra saker har alltid kommit emmelan.
Strömhult är ett mysigt flugfiskevatten som består av en lite större damm och en strömsträcka med flera större pooler i. Fisket brukar vara riktigt bra coh jag har många underbara fiskeminnen härifrån. I området gäller endast flugfiske och området hyrs endast ut till sällskap. Detta innebär att ditt kompisgäng har hela stället för sig själv och inga främmande människor som stör lugnet. Oftast råder en väldigt gemytlig och kamratslig stämning över hela vistelsen.
Men innan vi kom fram till strömhult han vi med en avstickare till strömfisket i ån Tidan, närmare bestämt Baltak. Fisket var ovanligt trögt men jag lyckades till slut landa två fina stationära öringar på knappa kilot vardera. Extra roligt med öring som ska vara vilda både i Tidan och i Strömhult. Även Patrik fick fisk i form av två regnbågar och en fin abborre. Vi femsnåret packade vi ihop för vidare färd mot strömhult. Självklart blev det ett obligatoriskt stopp i Smålandstenar för intagande av en kvällspizza.
Måndagskvällen ägnades åt förberedelser för morgondagen, flugbindning och allmän förvrängning av sanningen i form av fiskehistorier. När jag satt här på kvällen tillsammans med 9 andra fiskegalningar kände jag mig på något sätt hemma och kom till insikt hur mycket jag egentligen saknat dessa flugfisketurer och den gemenskap det ger.
Kvart i 6 ringde klockan dagen därpå. Morgonen var kyllig och ett duggregn föll över det småländska landskapet. Lätt motvilligt kravla jag mig ur sängen för lite fiske. Väl ute infinner sig dock fiskesuget och förväntningen som byggts upp under den gångna vintern. Till min förvåning är nog alla vakna och i fullgång att fixa utrustningen. Det brukar alltid vara någon som inte orkar sig upp. Till en ännu större förvåning känner jag själv ingen stress. Jag brukar ha ett otroligt sug att fånga första fisken och brukar vara först ut i förhoppning att få den bästa platsen. Nu känner jag ingen stress alls i kroppen och inge behov att komma först ut. Jag känner ett lugn och innerst inne vet jag att jag inte behöver stressa. Det finns gott om fisk och jag kommer garanterat också få min beskärda del om inte till och med lite mer oavsett vad jag gör. Så med ett inre lugn lunkar jag ner till strömmen och hittar en plats ingen annan har valt. Redan i dagens andra kast suger det till i spöet och en rejäl regnbåge bjuder upp till dans. En dans som denna båge gick vinnande ur.
Dagen fortsätter gråmulen och fiskarna verkar stå lite djupare. Men stiger gärna upp och klipper en ytligt fiskad fluga. Patrik spanar förtvivlat efter fisk i ytan och pratar på om hur roligt det var i september då han och jonas körde sightfiske på jurassic bågar med små nymfer. Innerst inne tror jag han inser mitt ständiga tjat om att det är mars och inte september men ändå ger han aldrig upp spannandet efter nymfande fisk i ytan.
Trots det burriga vädret är fisket bra och jag får fisk både i strömmarna och i dammen. Fiskarna är inte kräsna och tar det mesta som bjuds både längs botten och i ytan.
Totalt landar jag 18 regnbågar den första dagen med de flesta kring 3 kg och med en topp på 4 kg. Jag var både nöjd och trött när jag la mig den dagen.
Dagen därpå så sken solen när man vakna. Dagen var betydligt skönare än den föregående och det börja till och med kläcka en hel del bäcksländor på eftermiddagen. Däremot var fisket betydligt krångligare. Jag landar ett par regnbågar men aktiviteten är inte alls i närheten mot dagen innan.
Däremot dök det upp ett par stationära öringar som lever ett undanskymt liv i strömmarna. Patrik inledde med en fin fisk på över 1,7 kg och jag ville inte vara sämre och tog en öring på 1,5 kg. Båda fiskarna högg när vi byte ner till lättare utrusning, tunnare tafs och nymf.
Uppe i dammen hade jag set en hel del aktivitet under dag två men de vill inte riktig hugga på streamers och även här gjorde byte till klass 4 spö, 0,18 tafs och en liten nattsländepuppa resultat direkt. Först utlägget tar det tvärstopp efter två meter. Fisken känns tung och far runt överallt. Dock är det först efter en kvart och när fisken fortfarande inte släppt botten som jag inser att den kan vara riktigt stor. Men kampen går vägen och jag kan till sist landa en vacker torpedformad regnbågshane. Fisken ser grotesk stor ut i jämförelse med spö och rulle och inte tala om den lilla nymfen. Vågen visar en bra bit över fem kilo. En underbar fisk dock en bra bit kvar till mitt personbästa men det hade jag inga förväntningar på att slå heller.
 |
| Vågen stanna på 5660 g, vilken fisk |
 |
| Nymfen både öringen och den stora regnbågshanen tog. |
Nöjd med resan plocka vi ihop flera timmar innan vi behöver sluta fiska och beger oss hemåt med ett leende och några filer i baggaet (De flesta fick dock simma tillbaka). På återseende till september. Då ska det bli torrflugefiske :)
