Regg 2/10

Sommaren 2012 var riktigt bra ur karpfiskesynpunkt för min sida. Många karpar fick syna mattan och de flesta fångades på närdistansfiske med flötmete vilket inte gjorde saken sämre. Medelvikten låg någonstans kring 7- 8 kg vilket jag anser som riktigt bra. Egentligen borde jag vara mer än nöjd men det var det en liten detalj som fattades och det var någon toppfisk. Ingen fisk över 10 kg hade gått i håven under varken vår eller sommar.  Det har blivit lite som en tradition att fånga åtminstone en fisk över tio kg per år i Stockholmsområdet, något som jag lyckats med varje år sen jag började karpfiska.  Jag bestämde mig för att jag skulle göra en höstsatsning på karpar för att förhoppningsviss kunna få någon över tio kg.  Karpspöna lades på hyllan i augusti i väntan på lite kyligare väder.

Men så plötsligt var hösten här och mina karpfiskeplaner gjorde sig påminda. Däremot var kalendern väl fylld vid det här laget och hela satsningen höll på gå i stöpet. Ett fyra timmarspass trycktes in en tidig lördagmorgon i slutet av september.  Inte mycket till satsning kan tyckas men denna gång räckte det. Efter lite riggstrul och över 4 tappade fiskar(!) kunde slutligen två fina karpar landas varav den tyngsta drog ner vågen till 12 720 g. Nytt personbästa och regg nr 2.

 För mer utförlig fångsbeskrivning se min gamla blogg.

Fisketorkan bruten

Under den senaste månaden har det inte funnits minsta möjlighet till fiske, renovering och flytt till ny lägenhet har tagit all fritid i anspråk. Men i onsdagsmorse bröt jag den ca månadslånga fisketorkan. Ett morgonpass i dammen med Patrik fick utgöra en bra nystart.  Det blev endast ett tvåtimmars pass denna dag men vilka två timmar. Dammen var verkligen vacker i vinterskrud och regnbågarna var det full fart på under isen.  Dessutom fick jag drilla de första fiskarna på min nya Centrepin –rulle som inte helt oväntad fungerade alldeles utomordentligt som ismeterulle.

Nästa pass blir förhoppningsvis redan imorgon men då är det de randiga som får se upp....

Regg1/10

Jag följer bubbelspåren på mäskplatsen och fantiserar om hur sutarna där nere i mörkret rotar omkring efter godbitar i dyn.  Ett av bubbelspåren närmar sig mitt flöte för att slutligen nå ända fram. En kort stund ser det närmast ut som en jacuzzi kring flötet. Flötet  vibrerar till ett par gånger och jag greppar spöet i väntan på ett ordentligt napp. Nappet uteblir dock och det slutar bubbla. Jag lutar mig tillbaka i stolen och hinner precis tänka att det kommer fler chanser när flötet plötsligt reser sig två centimeter från sitt nersjunkna. Flötet står sedan tillsynes helt still utan att varken röra sig i höjdled eller sidled. Jag reser spöets till ett mothugg och möts av solitt motstånd. Det står genast klart att det varken är björkna eller sarv som denna gång plockat upp min räka.  Sutaren svarar med några tunga knyck följt av en kraftig rusning mot det närliggande näckrosorbältet.  Jag sätter hårt mot hårt, 13 fotaren böjer sig ända ner till handtaget. Det knackar lätt om lacken i ringarna och det sjunger om 0,22 linan när pressen ökar.  Linan håller för pressen och manöver lyckas, rusningen stoppas innan sutaren når fram till näckrosorna. Svara inser att manövern misslyckats och försöker istället bli av med kroken genom en ny rusning åt helt motsatta hållet men även denna manöver pareras. Kampen fortsätter relativt lugnt och största delen av tiden går sutaren tung och orubblig några meter ut från båten.  Jag inser att det är en sutare av bättre kaliber och trotts flera försök lyckas jag inte få sutaren att lämna botten. Efter drygt 5 minuters dragkamp ändras plötsligt kampens beteendet. Motståndaren känns betydligt slakare och orkar inte hålla emot på samma sätt längre. Strax efter bryter en stor sutarhona ytan, den ser gigantisk ut när den uppenbarar sig ur det grumliga vattnet. Sutaren påminner nästan mer om en karp än en sutare på grund av sin storlek…

Ovanstående scenario utspelades sig under förra våren.  Jag och tre goda vänner hade sedan länge bokat in en tre dygns satsning i en välkänd sörmländsk sjö i förhoppning om att få stifta närmare beaktning med några av sjöns storvuxna sutare.  Vi hade tidigare fiskat i sjön och hade en klar plan redan innan vart och hur vi skulle fiska. Det visade sig att våra planer var helt rätt denna gång och det tog inte lång tid innan vi kom i kontakt med de första sutarna. Vi hade träffat helt rätt detta år. Det var fullfart på sjöns sutare som försökte äta upp sig inför en annalkande lek.  Mängder med sutare kunde fångas och förevigas på bild innan de återsattes i det grumliga vattnet för att sprida sina gener vidare.  Fisket skedde uteslutande med flötmete från uppankrad båt. Betesmässigt verkade de inte spela någon större roll denna gång om det var majs, mask, maggots, räka eller pellets som erbjöds då sutarna slukade det mesta i sin väg.  Storleken på fisken var fin som brukligt i den aktuell sjö, snittet låg på dryga två kilo och med toppar på strax över tre kilo. Men efter två dygns fiske fattades fortfarande det vi kommit för, en sutare över reggvikt. Syftet med resan var sedan tidigare klart fastställt till att fånga minst en sutare över storfiskgränsen på 3,2 kg.  Med ett dygns fiske kvar reser sig plötsligt mitt flötet. Resten har ni redan hört. Det ni däremot inte vet är att vikten strax efter kunde fastställas till 3520g och mitt första regg var ett faktum med råge.

                            

Pimpelfiske VS ismete - I jakten på de randiga

Vintern verkar vara här för att stanna ett tag. Senaste tiden har det ryckt ordentligt i fisketarmen men lägenhetsrenovering och arbete har tagit all tid anspråk.  I substitut för fiske har kommande vinter planerats och nu har jag bestämt mig på vad jag ska satsa på. Det blir nya tag i jakten på Storabborren.  Som jag tidigare nämnt har jag aldrig lyckats fånga en riktigt stor abborre trots mängder med fisk över kilot fångats genom årens lopp. Förhoppningsvis ska en riktad storabborre satsning kunna ändra på detta i vinter. Målet är att få en abborre på över 1600g vilket innebär en höjning av person bästa på hundra gram och en ny storfiskenål.   Vis av förra vinterns misslyckade satsning ska jag koncentrera mitt fiske till nya vatten som jag vet att det går riktigt stora abborrar i. Jag har redan utsett ett fåtal vatten som jag ska försöka lära mig mer grundligt. Troligtvis kommer jag fånga betydligt färre abborrar än förra vintern men förhoppningsvis kommer någon av de jag fångar vara av monsterstorlek. Har man riktigt tur lyckas man även fånga stockholmslegenden en abborre över 2 kg. Nästan samtliga vatten jag har planer på att fiska i denna vinter har det bevisligen fångats abborre över 2 kg i det förflutna och övriga misstänker jag att de kan finnas i trots att jag inte hört om fångster av denna kaliber. 

Min flickväns första pimpelabborre, strax över kg vägde den.

Förra vintern använde jag mig uteslutande av pimpelfiske med balanspirk som visade sig vara ruggigt skoj och även effektivt i jakten på de randiga. Att de inte blev några större skyller jag mer på valet av vatten än valet av metod.  Jag ska denna vinter däremot testa att utveckla balansfisket genom att använda mig av mitt portabla ekolod på inrådan av skickliga abborrpimplare. Dessutom har jag planer på att ge pimpelfisket motstånd genom att ta till det under sommartid beprövade metet med levande bete. Mete med levande betesfisk är klart överrepresenterat i min fångststatistik av abborrar över kilot och bara för det är vinter har jag ytterst svårt att tänka mig att det egentligen skulle vara någon skillnad på vad abborrana intar i föda. På de flesta pass kommer jag försöka kombinera de olika teknikerna för att lyckas överlista storabborren. Med andra ord kommer det bli en ordentlig kamp mellan pimpelfisket mot riktat ismete. Vilken metod som kommer stå som segrare får tiden avgöra.