Road trip Båge

'

Jag och Patrik körde en 3 dagars flugfiske - road trip  genom småland och västergötland i början av förra veckan. Turen inleddes med snöstorm och tokblåst men inget kunde hindra oss då vi hade sikte inställt på att åter få böja flugspöna.

 Målet var klassiska storbåge vattnet som  ligger i mörkaste småland. Här har man varit många gånger förut men nu var det tre år sen senaste gången. Karpfiske och andra saker har alltid kommit emmelan.

Strömhult är ett mysigt flugfiskevatten som består av en lite större damm och en strömsträcka med flera större pooler i. Fisket brukar vara riktigt bra coh jag har många underbara fiskeminnen härifrån.  I området gäller endast flugfiske och området hyrs endast ut till sällskap. Detta innebär att ditt kompisgäng har hela stället för sig själv och inga främmande människor som stör lugnet. Oftast råder en väldigt gemytlig och kamratslig stämning över hela vistelsen.

Men innan vi kom fram till strömhult han vi med en avstickare till strömfisket i ån Tidan, närmare bestämt Baltak. Fisket var ovanligt trögt men jag lyckades till slut landa två fina stationära öringar på knappa kilot vardera. Extra roligt med öring som ska vara vilda både i Tidan och i Strömhult.  Även Patrik fick fisk i form av två regnbågar och en fin abborre. Vi femsnåret packade vi ihop för vidare färd mot strömhult. Självklart blev det ett obligatoriskt stopp i Smålandstenar för intagande av en kvällspizza.

Måndagskvällen ägnades åt förberedelser för morgondagen, flugbindning och allmän förvrängning av sanningen i form av fiskehistorier. När jag satt här på kvällen tillsammans med 9 andra fiskegalningar kände jag mig på något sätt hemma och kom till insikt hur mycket jag egentligen saknat dessa flugfisketurer och den gemenskap det ger.

Kvart i 6 ringde klockan dagen därpå. Morgonen var kyllig och ett duggregn föll över det småländska landskapet.  Lätt motvilligt kravla jag mig ur sängen för lite fiske. Väl ute infinner sig dock fiskesuget och förväntningen som byggts upp under den gångna vintern. Till min förvåning är nog alla vakna och i fullgång att fixa utrustningen. Det brukar alltid vara någon som inte orkar sig upp. Till en ännu större förvåning känner jag själv ingen stress. Jag brukar ha ett otroligt sug att fånga första fisken och brukar vara först ut i förhoppning att få den bästa platsen. Nu känner jag ingen stress alls i kroppen och inge behov att komma först ut. Jag känner ett lugn och innerst inne vet jag att jag inte behöver stressa. Det finns gott om fisk och jag kommer garanterat också få min beskärda del om inte till och med lite mer oavsett vad jag gör. Så med ett inre lugn lunkar jag ner till strömmen och hittar en plats ingen annan har valt. Redan i dagens andra kast suger det till i spöet och en rejäl regnbåge bjuder upp till dans. En dans som denna båge gick vinnande ur.

 Dagen fortsätter gråmulen och fiskarna verkar stå lite djupare. Men stiger  gärna upp och klipper en ytligt fiskad fluga. Patrik spanar förtvivlat efter fisk i ytan och pratar på om hur roligt det var i september då han och jonas körde sightfiske på jurassic bågar med små nymfer. Innerst inne tror jag han inser mitt ständiga tjat om att det är mars och inte september men ändå ger han aldrig upp spannandet efter nymfande fisk i ytan.

Trots det burriga vädret är fisket bra och jag får fisk både i strömmarna och i dammen. Fiskarna är inte kräsna och tar det mesta som bjuds både längs botten och i ytan.

Totalt landar jag 18 regnbågar den första dagen med de flesta kring 3 kg och med en topp på 4 kg. Jag var både nöjd och trött när jag la mig den dagen.

Dagen därpå så sken solen när man vakna. Dagen var betydligt skönare än den föregående och det börja till och med kläcka en hel del bäcksländor på eftermiddagen.  Däremot var fisket betydligt krångligare. Jag landar ett par regnbågar men aktiviteten är inte alls i närheten mot dagen innan.

 Däremot dök det upp ett par stationära öringar som lever ett undanskymt liv i strömmarna. Patrik inledde med en fin fisk på över 1,7 kg och jag ville inte vara sämre och tog en öring på 1,5 kg. Båda fiskarna högg när vi byte ner till lättare utrusning, tunnare tafs och nymf.

Uppe i dammen hade jag set en hel del aktivitet under dag två men de vill inte riktig hugga på streamers och även här gjorde byte till klass 4 spö, 0,18 tafs och en liten nattsländepuppa resultat direkt. Först utlägget tar det tvärstopp efter två meter. Fisken känns tung och far runt överallt. Dock är det först efter en kvart och när fisken fortfarande inte släppt botten som jag inser att den kan vara riktigt stor. Men kampen går vägen och jag kan till sist landa en vacker torpedformad regnbågshane. Fisken ser grotesk stor ut i jämförelse med spö och rulle och inte tala om den lilla nymfen. Vågen visar en bra bit över fem kilo. En underbar fisk dock en bra bit kvar till mitt personbästa men det hade jag inga förväntningar på att slå heller.

Vågen stanna på 5660 g, vilken fisk

Nymfen både öringen och den stora regnbågshanen tog.

Nöjd med resan plocka vi ihop flera timmar innan vi behöver sluta fiska och beger oss hemåt med ett leende och några filer i baggaet (De flesta fick dock simma tillbaka).  På återseende till september. Då ska det bli torrflugefiske :)

Nu är isarna borta...

fiskarna åkte upp på löpande band

... men ett sista ispass han jag och flickvännen med innan isarna
 försvann. Fisket var ruggigt bra och det högg närmast konstant. I början kändes det inte som jag gjorde något annat än kroka av flickvännens fiskar som hon drog upp på löpande band. Efter ett tag fick hon själv kläm på avkrokningen och även jag han dra några fiskar men måste erkänna att det nappa betydligt bättre för henne, som vanligt..

Inga 25 g men de största lyste med sin frånvaro denna dag

200 - borr, balansare och storabborre…

Inte bara stora borrar gillar balanspirken

Under yngre tonåren ägnade jag många vintrar åt tävlingspimpelfiske efter abborre. Jag var med i Enskede sportfiskeklubb och i princip varje lördag var det pimpeltävling.  Jag kan inte säga att jag var någon supertalang inom tävlingspimplingen men någon DM medalj blev det ändå. Nu är det dock många år sedan jag la av med tävlingsfisket av flera anledningar. Dessa år som tävlingspimplare har påverkat mitt vanliga abborrpimpelfiske i den mån att det har speglats av lätta spön, tunna linor, pimpellänkar med små limkrokar på och hundratals av hål under en dag i jakten på snabba hugg.  Under åren har jag fångats tusentals abborrar från isen men en majoritet av dessa har varit stora som mitt pekfinger, de stora har lyst med sin frånvaro.  Jag tror så här i efterhand att det är mina tävlingsinspirerade taktiker som spökat. Ett par gånger per vinter kan man läsa i fiskepressen om storabborre på balanspirkar men de gånger jag testat har jag tröttnat snabbt och gått tillbaka i gamla vanor. Men inför denna vinter hade jag gett mig tusan på att köra lite mer inriktat efter storabborre. Spöet byttes ut mot ett kort multiplikator spö vilket jag monterade min vertikalrulle på, linan uppgraderades till 0.20, borren till 200mm och vertikal pirken till största balanspirken som jag fann i butiken (dock inte så stor som jag önskade, 7 cm mellan krokböjarna).


Först turen gick sådär. Vi skulle haft km i pimpel men detta uteblev pågrund av för få anmälda. Istället sökte jag och Patrik oss ut till skärrgården för ett pimpel försök. Men dagens 20 minus gjorde abborrna inaktiva och i kombination med nytt vatten blev resultatet blygsamt.

Patrik försöker reta borrarna till hugg.

Igår gav jag mig ut igen på för revansch och över en stor grynna i mälaren hittade jag mängder med abborre. Till min glädjesaknades de allra minsta och snittet var högre än vanligt med merparten som låg på dryga hektot men topparna saknades. I dagens sista hål så smällde det dock på en halvkilos borre. Absolut ingen gigant men i jämförelse med mina övriga pimpel abborrar så är den klart över medel. Pimpelturen var dock tvungen att avbrytas för att skynda sig in till staden igen för att inhandla bete till dagens tilltänkta ismete efter gös. Till min förskräckelse så är det slut på bete i alla butiker jag vänder mig till. Surt när man ringt dagen innan och kollat om det fanns. Planerna ändrades därmed till ytterligare en dags pimpelfiske efter abborre. 

Jag plockade upp Patrik vid nio för vidare färd ut mot skärrgården .  Med stark tilltro på dagens fiske tuffar vi i bra fart ut mot dagens mål. Jag vet sen tidigare att området vi skulle till håller mycket fisk i hyfsad storlek. Även om jag inte lyckats med pimpelfisket där tidigare så brukar jag  ha bra fiske i öppet vatten och med mina nya taktik med balansare hoppas jag på stor dåd. I dagens andra hål infriar sig mina förhoppningar och den ena efter den andra klunsen suger i sig pirken.

Dagens andra hål. De flesta fick simma hem igen efter en kort stund på isen. Plussgrader i luften.

Nappen är plötsliga och vikten från pirken försvinner i tomma intet. Den största väger knappt 7 hekto. De följande hålen bjuder inte på samma aktion utan det blir en här och ett par där. Det är flera andra ute på isen och en del får betydligt fler fiskar än mig men deras största är under mina snittfiskar. Vid lunch bestämmer vi oss för att byta plats och efter en kvarts bilfärd är vi framme. Denna nya platsen bjuder i stort sett non stop aktion fram till kl 3 då vi bryter för dagen. Summerat så var dagen underbar, solen värmde gott och även om jag inte fångat hundratals abborrar så har jag nog fått över femtio i alla fall. Mer parten av mina fiskar har varit mellan ett till fyra hekto och med toppar upp till dryga 7 hekto så måste jag medge att dagen varit betydlig mer intressantare än de flesta av mina andra abborrpimpelpass genom tiderna.

Dagens största på 720g

Fyra abborrar får följa med hem och tillagas smörsteka för att sedan dränkas i cream fresch med tomat och chillismak för att sedan toppas med parmesan och serveras med en kall öl.

Abborre i cream freach med chilli och tomat, parmesan över med potatis och en kall öl =)

 En sak som slår mig är att flera personer jag sett under dagen behållit all fisk de fått. Vad ska man göra med hundra döda pekfinger abborrar. Ett dilemma som var en av de bidragande faktorerna varför jag slutade med tävlingspimpelfisket.  Själv behåller jag nån enstaka abborre ibland och då de mellan stora fiskar. De över halvkilot får simma vidare för att föra sina gener vidare och de som är för små är ändå mest ben och skinn.

Lila är det nya rosa!?

Mina nya lila flugor :-)

Tidigare i veckan plingar det till i mobilen. Det var Jonas som skickade över en bild på några lila ESL (egg sucking leech) som han hade bundit upp för en tur till Norrbyströmmen. Jag fick ett stort smail på läppen när jag såg bilden då jag själv varit inne på lila flugor den senaste veckan. För en vecka sen var jag inne Stockholms flugfiskecenter och handla lite flugbindning. Där bland hyllorna hittade jag en påse med lila stf-dubbing. Det var något speciellt med den lila kulören som fångade min blick. Självfallet fick det bli en påse av detta fina material. Lila är inte en färg jag använt mig så mycket av men jag har tidigare haft bra fiske på en lila myggpuppa vid regnbågsfiske och en lila svart fluga bunden på karpkrok gav bra resultat för mig vid laxfisket inne vid strömmen för två år sen. Annars är min erfarenhet av lila ganska begränsad men måste medge att jag tror stenhårt på denna färg. Lila var bland annat en väldigt väl omtalad som en fångstgivande färg på Ljungans havsöringar för några år sedan. Dessutom är lila nog den mest populära färgen för steelheadsfiskrna på andra sidan atlanten och tydligen även för tarponfiskare om man ska tro visa sidor på nätet.


Jonas flugor fick provsimma redan på onsdagen och resulterade direkt i par i bågar i en vak i Norrbyströmmen. Inspiration hos Jonas kom från senaste numret av flugfiskefeber har det visat sig.  Själv råkade ovetande plocka upp ett ex av denna lite senare i veckan. I denna tidning ägnas många sidor till att hylla lila som enastående färg på våra flugor. Skönt med lite hyllning i fiskepressen till andra färger än pattegrisen ljusrosa färg. 

Fråga är om lila är den nya rosa, en ny modefärg i den undre världen. Hur som så har även jag lite lila i asken numera i form av ett gäng lila-svarta baitfish flugor och även lila myggpuppor. Dessa ska testas på strömhultbågarna om drygt en och en halv månad. Gäller ju att hänga med i modet.

.

Jakten på gösen

Patrik med årets första gös

I år har jag som personligt mål att försöka ta en riktigt stor gös. Jag har alltid fascinerats av gösen och det finns mycket mystik kring denna art och att fånga en riktig storgös har länge funnits på önskelistan.  Förut fiskade jag riktigt mycket gös och jag har tillbringat massor av tid bakom årorna eller jiggspöet men ändå har gammelgösen gäckat mig genom åren.  I år ska jag satsa på riktat gösmete i öppet vatten men jag och Patrik tjuvstartade jakten för två veckor sedan i en känd gössjö i stockholmsområdet. Dagen kunde knappt börjat bättre då en gös smällde närmast omgående på Patriks grejer.

Gösdrill i gryningen

Tyvärr blev dagens enda gös. Vi fick däremot ett gäng gäddsnippor som höll uppe spänningen under dagen. Dagens roligaste händelse för mig var när en två och halv kgilos gädda sög tag i min abborrbalans pirk och bjöd upp till en rolig dans på mitt nya storabborrspö.

Pimpelgäddan

Men efter lunch drog ett rejält snöoväder in och döda fisket totalt. En sak är säker jakten på gammelgösen kommer fortsätta.

Snöstorm

Världens bästa flugor

Jag har precis införskaffat en ny flugask som jag ska fylla inför nästa säsong.  Tanken är att denna ask ska täcka allt mitt havsörings-, regnbågs- och fjällfiske.  I och med detta har jag tagit mig en funderare över vilka flugor som är världens bästa flugor för dessa fisken. En sak är säker det är att svaren är fler än vad det finns flugfiskare. Jag har i alla fall kommit på några måsten i min ask, några bra att ha och en del platser som fortfarande är vakanta och som vinterns flugbindning får bestämma vad dessa ska fyllas med.  Mina flugor har några saker gemensamt. De ska fiska bra, de ska gå snabbt att binda och dessutom skadar de inte om de är snygga att se på. Men funktionalitet framför utseende. Flugorna är avskalade på detaljer som böjda ben med rätt antal leder. I material väg använder jag både syntet och naturmaterial. Med dagens syntet material kan man göra ruggigt snygga flugor som ser otroligt naturtrogna men det går inte att komma ifrån att många naturmaterial är otroliga fiskmagneter och inte går att ersätta lätt. I ett gäng blogginlägg ska jag gå igenom min flugask. Först ut är en baitfish fluga. 

STF – Baitfish

En näve stf-baitfish (tog mindre än en timme att binda)

Detta är en av mina favoritflugor. Fiskar bra, ser snygg ut både i vattnet och i asken samt lätt att binda. Jag binder den både oviktad eller med en guldskalle (dock inte bara guld utan även silver och svart) längst fram.  Oviktad så svävar den närmast fram medans med guldskallen får den en mer jiggande gång. Materialet finns i massa färger och går dessutom lätt att färga med speciella tuschpennor. Fungerar på havsöring, regnbåge, fjällöring ja till och med stor harr.

Material som krävs för min rosa version.

Krok: Kortskaftad krok med rakt öga. Jag använder kamasans metkrok.
Kropp: Stf i valfri färg. Här rosa och vit. Angel hair och liknande material fungerar också.
Ögon Epoxy ögon som limmas fast med gel superlim.
Vikt: 4 mm Guldskalle (Valfritt)

Bindbeskrivning: Metkrokar är ofta böjda. Börja med att böj de försiktigt i sidled så den blir rak.
Valfritt: Börja med att trä på guldskallen om ni vill ha flugan viktad. Här gör vi en viktad. Fäst sedan tråden och gå längst ner på skaftet.

Ta en liten bunt stf i den färg underkroppen ska vara och bind in den pekande bakåt .

Ta en till bunt i samma färg . Fluffa upp det till en fluffig boll.

Bind fast den på mitten, vik allt bakåt och säkra med ett par varv med bindtråden.

Dra med saxen igenom för att ha av eventuellt dubbelvikta strån. 

Bind fram till mitten på kroken ta en till bunt stf av samma färg dock lite större och gör en boll och bind in den på samma sätt. Gå fram nästan längs fram och gör om proceduren med en lite mindre boll i samma färg.

Ta nu stf i ryggfärgen, här rosa. Bind in en bunt på pekande rakt bak över hela ryggen. 

Ta sen och bind in en boll i ryggfärgen längst fram på samma vis som övriga.

Dra igenom med saxen så att dubbelvikta strån går av. Du kan även frisera flugan genom att nypa/ dra av strån med fingrarna för att få till önskad form. Tunnare flugor simmar ofta bättre. flugan på bilden är relativt tjock.

Såhär ska flugan se ut när den är färdig bunden. Nu ska den pimpas lite.

 Limma fast ögon. Måla detaljer med en tuschpenna om så önskas,

 
Klar!

Vintern är här!

Nu har kungborre till sist lagt sitt grepp över vår del av landet. Jag har hunnit avverka tre kortare pimpelturer på Rudan men innan jag går in på detta kommer en kort rapport från Norrtäljeån. Jag och Patrik åkte upp den 6 januari till Norrtäljeån. På nätet kunde man läsa att det fångads 32 öringar upptill 5,5 kg under premiären den första januari. Väl på plats visar det sig att vi nog inte varit ensamma om att läst detta. Det är folk överallt längs och även i ån. Vi kan räkna till ett tiotal flugfiskare trotts att klockan är bara strax över åtta. Vi tacklar våra spön och går en runda genom ån. 

Flugfiskare i Norrtäljeån

Ån är vacker och det är skoj att flugfiska i strömmande vatten igen, det var alldeles för länge sen. Patrik lyckas landa en liten mager öring på 25 cm nedanför biografsträckan, tyvärr hinner han släppa tillbaka den innan jag hinner fota denna. Vid lunchtid bestämmer vi oss för att det får vara nog. Vi har fiskat av allt som känns intressant utan att känt något mer. Endast en till fisk har landats och i samma storlek som Patriks. Dessutom har det börjat bli tröttsamt att pilla bort is från ringarna på spöna vart tredje kast för att det är omöjligt att kasta. Framtiden får utvisa om det blir någon mer tur till Norrtälje denna vinter. Senaste turen gav ingen större mersmak. Men får fisketrycket lugna ner sig lite bara så blir det kanske av.

Åter till Rudan och dess rödingar och bågar. Jag och Jonas offrade morgonsömnen i mitten av förra veckan för att hinna med en kort pimpeltur på Rudan innan jobbet. Vi var laddade som bara den. Isfiske på de första isarna på Rudan brukar vara oerhört effektivt.

Jonas lodar djupet. Spänningen är på topp.

Men den förväntade huggsexan uteblir och det enda som händer är att vi har minimala napp utan att lyckas kroka. Till sist siter Jonas mothugg där det ska och upp kommer en abborre. Tyvärr är det den enda fångsten denna morgon.  


Jonas abborre (ursäkta att den är sned, Lyckas inte rotera den här på bloggen)


Förra lördagen var jag tillbaka för revansch men efter två timmar har jag gett upp hoppet och insett att det inte blir något denna dag heller. Just när jag ska packa ihop så får jag försiktiga indikationer på spöet. Mothugget sitter där det ska och upp kommer en vacker röding. Jag hinner knappt få ner spöet innan det hugger och spöet står som ett U pekande ner mot det mörka hålet. En regnbåge har krokat sig själv och stretar på bra under isen. Mitt mjuka specialbyggda haspelspö tar dock snabbt ut sin rätt och en båge lite större än rödingen kan läggas till kvoten. Med lite förtroende i ryggen efter gårdagens fångst gjorde jag ytterligare en kort tur till Rudan på söndagen. Resultatet uteblev tyvärr helt. Jaja så är fiske. Två fiskar för året och en tredje plats är alltid något även om jag är van vid mer. Rödingen smakade i alla fall utsökt som ugnsbakad. Det verkar dock komma upp en del röding från rudan men de verkar föredra lyspirk istället för mina mormyskor.

Till Sist släpte det. En regnbåge och öring!

I morgon blir det gösfiske med Patrik istället. Återkommer med rapport .