Vaskar Silver

SILVER! Jag kan än! Tredje kastet för dagen

På Essingeleden slår det mig hur länge sedan det var jag svingade flugspöet i vår vackra skärgård, trotts att jag försöker kan jag inte ens komma ihåg var och när senast var. Strunt samma för nu är det dags igen. Jag, Marcus och Lasse-Lax har bestämt träff för att med gemensamma krafter försöka vaska fram lite silver denna mulna marseftermiddag. Ja det är redan mars och tydligen även vår. Marcus informerar glatt att det nu även blivit metrologisk vår, inte en minus grad på senaste veckan. Det blir nog en riktigt lång fiskevår, härligt!

Under upptackling börjar jag grubbla på om jag fortfarande har havsöringssnittsen kvar och om platsen fortfarande är lika giftig på öring som den var i mina ungdomsdagar. Det har ju ändå flutit en del vatten under Stockholms broar sen jag var här senast. Jag behöver dock inte grubbla länge, för i dagens tredje kast tar det tvärnit och i nästa sekund flyger halvmetern silver upp ur vattnet. Trotts att det endast är ett par grader i vattnet bjuder öringen upp till en spännande och nervpirrande kamp med flertalet höga hopp. Kampen förstärks även att jag denna dag använder ett spö i klass 6 och dessutom inte orkat byta ut 0,18 tafsen sen Norrbyströmmen. Förr i tiden använde jag mig av en saltvattens 8.a från G Loomis som krävde öringar på över 3 kg för att kampen skulle bli spännande. Något som det inte direkt kryllar av i Stockholms skärgård. Jag ångrar inte nedgradderingen av linklasser en sekund.

Där ute högg den, Marcus kollar om den har några kompisar med sig.

Vi nöter på och har ett par lätta stötar till men inget mer som behagar att fastna. När vi känner att platsen är ordentligt avfiskat bestämmer vi oss för att byta plats till en annan gammal klassiker. Även här finns örigen kvar. Lasse skrämmer en fin bit men det är allt som händer. När skymningen kommer bryter vi ihop. En lyckad premiär och nu dröjer det förhoppningsvis inte lika länge tills nästa gång vi ses igen.